När jag såg påverkansloopen mellan tinnitus – stress – trauma,
… påbörjade jag min terapi hos en samtalsterapeut som liksom jag jobbar med SER-terapi.
Under terapin fick tankar, känslor och minnen som varit undanträngda börja ta plats på scen och tas om hand.
Rädsla. Rent av skräck. Sorg. Ilska. Stress. Förtvivlan…
Det var som att öppna en fördämning till en under lång tid hårt hållen vattensamling, när jag väl släppte taget om allt jag kämpat med att hålla samman.
Som jag grät!
I månader.
Det kändes som att det aldrig skulle ta slut.
Men sen, sakta, sakta började tårarna sina och jag kunde börja andas och fylla med frisk luft igen.
Innan terapin hade stressen legat som ett ständigt närvarande filter över mig, men nu kunde jag känna hur lugnet också gjorde sig plats.
När känslorna knutna till mina trauman blivit sedda och förlösta och stressen knutet till dem minskade, förändrades även min relation till mitt tinnitus ytterligare.
Mitt sinne, min kropp och mitt nervsystem var inte lika högkänsligt och min hjärna svarade på det genom att inte reagera lika häftigt på tinnituset som att det larmade för fara. Loopen saktade ner och stannade upp rent av.
Då och då.
Oftare och oftare.
Det var inte en snabb process.
Men det var en definitivt en läkande process.
Jag kände mig mer närvarande i livet igen.
Gladare.
Lugnare.
Friare.
Hoppfull strösslad med tillförsikt.
