I SER-terapin används ofta bilder och bildterapeutiska metoder. Det för att vår visuella förmåga vid sidan om språket, är vår främsta kanal för inlärning och förståelse. Genom bilden och bildskapandet kommer man i kontakt med sina ordlösa nivåer och sin kroppsligt baserade livshistoria, vilka är lagrade i hjärnans högra hjärnhalva.
Fokus i bildterapin ligger på känslor, relationer och upplevelser i nuet, bakåt i tiden men också i relationen/samspelet med terapeuten då bildens uttryck ventileras. Denna terapiform lämpar sig bra för den som inte behärskar språket eller saknar ord för känslorna/upplevelserna, samt den som pratar mycket eller intellektualiserar.
När man målar sina inre bilder, ger det struktur till det upplevda och underlättar för en att sätta ord på detsamma. Det utvecklar även ens symboliserings- och reflektionsförmåga och bidrar till att en läkning i relaterande kan ske – dels till andra människor, men också i förhållande till det egna självet.
Ur ett neurovetenskapligt perspektiv vet man att vår hjärna är kreativ och meningsskapande och att de båda hjärnhalvorna aktiveras, parallellt och växelvis vid uttryckande konstnärlig terapi. Man vet att hjärnan fortsätter att utvecklas hela livet via nya insikter och nya synapskopplingar, te x vid insikter skapade i bildterapi
