Det började med ett ljud.
Ett enda ögonblick på en arbetsplats förändrade hela min tillvaro. Jag stod helt oförberedd när en cirkelsåg plötsligt startade bara någon meter ifrån mig. Smärtan som sköt genom öronen var omedelbar och chockartad. Jag sprang därifrån med händerna pressade mot öronen — men ljudet följde med mig.
Och sedan tystnade det aldrig.
Det som först lät som ett tjut utvecklades till flera olika ljud samtidigt. Ett skärande ljud. Små klingande toner. Ett alarmliknande vioviovio. Jag väntade hela tiden på att det skulle gå över.
Men det gjorde det inte.
De första veckorna präglades av panik, stress och sömnbrist. Jag kunde inte tänka klart. Jag tappade koncentrationen, blev ljudkänslig och kände inte längre igen mig själv. Det kändes som att livet jag tidigare haft bara försvann.
Det svåraste var kanske inte ljudet i sig — utan känslan av att aldrig få vila från det.
Jag sökte hjälp. Jag läste, lyssnade, testade behandlingar och försökte förstå vad som hänt med mig. Många gånger kände jag hopplöshet. Som att tinnitus hade kidnappat mitt liv.
Men idag ser mitt liv annorlunda ut.
Tinnituset finns fortfarande kvar. Men det styr inte längre mig.
Den här bloggen handlar om den resan — om stress, trauma, nervsystemet, bearbetning, återhämtning och om hur jag steg för steg hittade tillbaka till ett liv med lugn, mening och hopp igen.
För det går att må bättre, även om ljudet inte försvinner.
